Erkki Melartin

Melartin studerade teori och komposition vid Helsingfors musikinstitut under Martin Wegelius 1892-99 och var senare elev till Robert Fuchs i Wien. Återkommen till hemlandet verkade Melartin som lärare vid musikinstitutet och kapellmästare vid orkestern i Viborg. Från 1911 var han direktör för Helsingfors musikinstitut. Melartin var en mycket produktiv kompositör. Han har skrivit sånger och pianostycken samt flera symfoniska dikter och större orkesterverk. Han var framförallt lyriker. Han utgick i all synnerhet från den finska folkvisan, som han stundom i ursprunglig gestalt införde i sina orkesterverk. Särskilt genom sina traditionspräglade, vekt sorgbundna sånger och pianostycken har Melartin vunnit popularitet både hemma och i utlandet.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.^[1]

• 8 symfonier (nummer 1 c-moll, 1902; nummer 2 e-moll, 1905; nummer 3 f-dur, 1907; nummer 4 e-dur, 1902)
• sonat för violin och piano
• 4 stråkkvartetter
• musik till skådespel, såsom "Prinsessan Törnrosa"
• Aino (opera, 1909)

•   Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden^[2]
•   Officier de l’instruction publique^[2]
•   Ungarns fortjenstkors^[2]
•   Kommendör av Dannebrogorden^[2]
•   Riddare av Vasaorden^[3]

[Redigera Wikidata]

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Erik "Erkki" Gustaf Melartin, 1904–1926.

• ”Melartin, Erkki”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4368-1416928956974