vart

vart

1. (interrogativt) mot eller till vilken plats

   Användning: Fungerar som sammandragning av "var åt".

   Vart är vi på väg?

   Synonymer: varthän (sällsynt), vars (i olika dialekter framför allt i norra delen av landet)

2. (talspråk, dialektalt, interrogativt) var, på vilken plats

   Vart bor du?

   Användning: Språkrådet konstaterar att många i talspråket inte gör någon skillnad mellan användning av var och vart. I skrift anser dock Språkrådet att skillnaden bör upprätthållas.^[1] Fungerar som sammandragning av "var åt".

   Synonymer: vars (i olika dialekter framför allt i norra delen av landet)

Etymologi: Av fornsvenska hvart. Möjligen dubblett till en sammandragning av "var åt".

Varianter: -vart

vart n

1. neutrum av var

   Fraser: vart och ett

vart u

1. (oböjligt) ställe som det pekas mot eller något rör sig mot

   Jag kom ingen vart.

   Någon gång kommer tåget att rulla någon vart, men *** står det stilla i alla fall.

   Användning: Bildar ett begränsat antal fasta grupper "någon vart", "annan vart" och "ingen vart" som kan stavas separat eller ihop utan betydelseskillnad.

2. (dialektalt, utvidgad användning) håll, riktning; väg^[2]

   Vilken vart gick du?

   Låt oss gå en annan vart.

Etymologi: Av fornsvenska varþer (”vänd (åt ett visst håll)”, adjektiv), av fornnordiska verðr. Kognat med engelska ward (fornengelska weard), nederländska waarts, medelhögtyska wärts, fornsaxiska ward, werd, fornhögtyska wart, wert, gotiska vairþrs.^[2]

Besläktade ord: -vart, -värts

vart

1. böjningsform av varda
2. (vardagligt) böjningsform av vara

   1892: Hälsingesägner berättade av V. Engelke, 2:a samlingen: 2: Trollbarnen:

   Men när de talade om Mickels Pär, vart hon allvarlig.

   Se även: blitt, dratt, tatt

vart

1. böjningsform av verte