Gabbro

Gabbro består i huvudsak av kalciumrik plagioklas och pyroxen. Gabbro har en hög halt (20 till 65 %) mörka mineral såsom pyroxen, hornblände och olivin.^[1] Plagioklas är ljusare, och syns som vita fläckar eller linjer i den mörkare omgivningen. Om andelen mörka mineral överstiger 65 % övergår gabbro till peridotit.

Gabbro bildas på stora djup i jordskorpan av en basisk magma. Om samma typ av magma stelnar närmare ytan bildas istället diabas, och om den stelnar vid ytan bildas basalt.

Gabbro är vanligt förekommande i både kontinental och oceanisk jordskorpa. I den oceaniska jordskorpan utgör gabbro en viktig del i så kallade ofiolitkomplex.

I Sverige finns gabbro i bland annat Uppland, där Rådmansö kan nämnas, och i Bohuslän, där Brattön och Älgön består av gabbro.

Gabbro är Norrbottens landskapssten.

Gabbro är en ekonomiskt viktig bergart, som ofta innehåller brytningsvärda mineral, exempelvis kromit, nickel och kobolt. Gabbro används också ofta som byggnadssten.^[2]

Gabbro har typiskt densitet mellan 2,7 och 3,3 ton/m³. Detta är högre än för de flesta i Sverige vanligt förekommande bergarter. Den höga densiteten gör att gabbro är en särskilt lönsam bergart att förädla till ballast, då försäljningspriset sätts per ton.

Bergarten gabbro sägs ofta ha namngivits av geologen Leopold von Buch efter fyndorten Gabbro i Italien. Detta stämmer dock inte då namnet gabbro användes redan 1768 av den italienske geologen Tozzetti, dock omdefinierade von Buch termen och gav den en definition som liknar den moderna.^[3]

•  
  Gabbro från Polen
•  
  Vistalittgabbro från Vistalitt i Norge
•  
  Fynd från norra Tyskland, troligen ditfört från Sverige av inlandsisen
•  
  Norrbottengabbro
•  
  Gabbro-diabas^{[förklaring behövs]} i Ryssland
•  
  Troctolit, hämtad från Månen av Apollo 17

• Jorden - ett illustrerat uppslagsverk. James Luhr. Globe förlag. ISBN 91-7166-020-8.
• Svenskt naturlexikon. Anfang förlag, Stockholm. ISBN 91-7030-234-0.

•   Wikimedia Commons har media som rör Gabbro.
  Bilder & media